Återblickar...

Den här kvällen för 2 år sedan så satt vi och klockade värkar. Vid den här tidpunkten hade värkarna gått från märkbara och regelbundet återkommande var 7-10 minut, till att bomba på i en väldigt fart med cirka 2-3 minuters mellanrum med en betydligt starkare ton. Vi höll på att förbereda oss på att ta oss till in till sjukhuset. Jag minns att jag var vid gott mod, kände mig lugn, förberedd, focucerad och mycket förväntansfull.

Även om Filips förlossning inte gick helt enligt planerna, dvs att det även denna gång blev ett "akut" kejsarsnitt, så präglades denna ankomst av lugn, skratt och koncentration. Jag fick bestämma, jag styrde över förloppet och inga dramatiska vändningar satte allt på ända och det viktigaste av allt.... jag fick vara med! Jag fick höra min sons första skrik, jag fick se hans skrynkliga ansikte, se den förvånade barnmorskan när han lyckades träffa henne med sin första kissstråle, jag fick njuta av hans plirande blick, jag fick lägga honom till bröstet bara några minuter gammal. Även denna gång så kom den starka känslan av ren, kravlös och oändligt stark kärlek. Jag levde i ett lyckorus flera veckor efter!


Nu sitter vi här med en snart 2 årig glad, bestämd men extremt busig liten kille. Det är så häftigt att se en kille så full av spring i benen och galna upptåg och tänka tillbaks till den där lilla bebisen som kom ut till oss den där höstdagen för 2år sedan.