Senaste veckorna har det rått vaccineringshysteri här i Närke. Det har varit långa köer, timvis väntande och sedan ofta beskedet att vaccinet är slut. Vem har tid med detta?! Ja, inte jag ialla fall, vilket visserligen motstrider det faktum att jag inte har tid att vara sjuk heller. Jag har ialla fall inte orkat ta mig ner till kaoset utan har väntat på att den värsta vaccineringspaniken ska lägga sig.
Idag var jag hemma med en febrig och öroninflammtionsbesvärlig Filip. Frampå eftermiddagen så ringde maken och i det närmaste skrek, på med kläderna... (vore ju liiite trevligare om han ropat tvärtom, men jajaja!). Han var hursomhaver på väg hem för att byta av mig, för ryktet på byn sa att det fanns 100 doser vaccin som blivit över och köerna skulle vara i det närmaste obefintliga. Sagt och gjort så for jag ner till sjukhuset, parkerade, gick lugn upp till 4:e plan "sprut-våningen", fyllde i en hälsodeklaration och vips så satt en spruta i armen på mig. På väg ut så inser jag att ryktet nog börjat sprida sig för folk sprang upp för trapporna som om det var en genväg till himmelen!!
Nu sitter jag här och känner mig lite småfrusen med en lätt ömmande axel men är inte biverkningarna värre än så här så ska jag nog överleva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar