...fort nuförtiden!
Planen i torsdags var att skriva om min upplevelse av vårruset. Jag sammanfattar det hela med att "jag kom, jag såg, jag segrade". Inte loppet totalt alltså, men jag uppfyllde min egen målsättning att springa hela loppet. Tiden var långt ifrån sensationell men det faktum att jag faktiskt lyckades uppfyller mig med en blandning av förvåning, stolthet och en vilja till nya utmaningar. Det är ju trots allt bara 1.5 månad sedan jag gjorde mitt livs första joggingtur (intervallsporter typ hockey har ju varit min grej tidigare). Nu smider jag planer på vilket lopp som kommer härnäst.....
I fredags hade jag tänkt blogga om mitt utvecklingssamtal med min chef. Min chef och jag är rätt olika och har väldigt olika sätt att se världen på. Jag hade förberett mig för ett inte så givande samtal på mindre än en timme men verkligheten blev ett 2.5 timme långt mycket givande samtal med en helt annan person än den chef jag känner. Vi la liksom ner våra barriärer och gjorde en gemensam plan för min framtid som jag känner mig riktigt, riktigt nöjd med. Jag är förvånad och nöjd!
I lördags hade jag tänkt att skita i att blogga totalt för jag gjorde hemmagjord surdegspizza och det är betydligt viktigare än att blogga. Dessutom så fick vi oväntad och trevligt middagsbesök. Kände jag mig även lite wild and crazy så jag provade på "efterrättspizza" med bär och vit choklad. Lustig kombination och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det var gott eller rent vedervärdigt!
Efter gårdagens pizzaorgie så kändes inte morgonen joggingrunda som nog så vi stuvade in kidsen i bilen och gjorde vårt första besök på lek och buslandet i örebro. Oscar var lycklig och förväntansfull (han har tjatat i månader) och Filip i vanlig ordning lätt förvirrad men positivt inställd till alla former av upptåg. Vi hade faktiskt en riktigt, riktigt rolig dag och har jag träningsvärk i morgon så beror det det inte på joggingen ialla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar