Jag tror jag är där......

..... vid den magiska gränsen. När man slutar tvinga sig ut och motionera utan gör det frivilligt och med glädje för att få den där "kicken". Senaste 2 veckorna har jag bara hunnit med 1 riktigt joggingtur pga av en bortrest make och långhelgen på vift. Cykelturerna har blivit desto fler och längre men nu riktigt kryper det i kroppen efter en riktigt ordentlig, svettig joggingtur! Trodde aldrig jag skulle komma till gränsen, men och andra sidan trodde jag inte det skulle ta mig 1.5 dygn och smälta lite biogodiset heller! Något säger mig dock att min oväntade längtan efter motion och mitt lika oväntade äcklande av godis kommer att hjälpa mig att hålla de 14 kg som jag gått ner borta... och det gillar jag!