onsdag, januari 05, 2011

Att dö är att resa en smula...

....från grenen till fasta marken!

Inte kunde man väl tro att starten på 2011 skulle bli lika sorgsam som slutet på 2010. Igår gick min farfar bort exakt 1 månad och 1 dag efter min farmor. Det känns... 

Trots sorgen så infinner sig även en lättnad, för har man levt i 90 år och levt ett bra liv kan döden snarare komma som en befrielse än en otäckhet.

Så farfar, trevlig resa... och hälsa farmor.

2 kommentarer:

Marina sa...

Så fint skrivet! Det är så livet ska vara, bra i 90 år!

Kram

Marie sa...

Får en klump i halsen, men det känns lyckligt på sätt och vis, att de verkligen ville vara tillsammans - finns inte du så finns inte jag...

Ta hand om er och krama om alla som betyder mycket!