Inte utan anmärkning!

Filip har passerat 2.5 års ålder för dryga månaden sedan och vid kontrollen på BVC fick han inte helt och hållet godkänt, han pratar lite för lite för sin ålder. Det verkar som talets gåva föll på den äldre av de två bröderna. Inte för att han inte kan göra sig förstådd ändå för han har ett mycket väl utvecklat kroppspråk men det är ju ändå dags att börja prata mer.

Till saken hör att Filip har problem med sitt tungband, dvs bandet under tungan är alldeles för kort vilket gör att han inte kan röra tungan på ett bra sätt. Alla ord som Filip säger låter en aning för lika och dessutom väldigt grötiga. Det sägs att R och T blir extra svårt att uttala och det stämmer nog. Förutom talet har Filip även problem att spotta ut mat som är för varm vilket resulterat i en extrem ovilja att äta mat som är det minsta ljummen, iskall vill han ha den. Som liten bebis gjordes en bedömning att vi skulle avvakta och se om det blev problem med bandet eller om det skulle lösa sig självt. Nu, 2 år senare, sitter vi här med samma problem, effekterna av det och dessutom en lösning som är betydligt mer besvärlig.

Idag var det dags för ett nytt läkarbesök och den här gången fick vi remiss till öron-näsa-hals för ytterligare en ny bedömning. Nu hoppas jag bara att remisstiden blir kort och att Filip får hjälp med tungan. Annars så tar jag fram mitt hemliga vapen, en rätt effektiv tjat-gen som finns på min sida av släkten....

Känner mig faktiskt en aning irriterad över sjukvårdens "vi avvaktar och ser!!!" -mentalitet. För den har inte fungerat för oss en enda gång!