Oscar har kommit in i en ...hrm... fas. De är snabba känslokast mellan lycka och förtvivlan. Den lugna killen vi hade i början på året är borta - tillfälligt får jag hoppas. Även om det är jobbigt för oss som föräldrar med alla tvära kast så måste det vara tusen gånger jobbigare för Oscar själv.
Inte är det mycket vi kan göra heller men vi finns där, vi uppmuntrar och vi kramar så mycket vi kan och får sedan håller vi tummarna på att fasen är snabbt övergående!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar